Utredningen av förstoppning syftar till att utesluta organiska orsaker. I de flesta fall räcker det med en grundlig anamnes och status för att fastställa diagnosen förstoppning.

Anamnes

Anamnes bör innehålla frågor om hur ofta barnet bajsar, bajsets storlek och konsistens, smärta vid tarmtömning och om det förekommer avföringsläckage. Det är också viktigt att gå igenom om det finns andra symtom som urinvägsproblem, viktnedgång, muskelsvaghet och psykologiska- och beteendeavvikelser hos barnet.

Status

En utförlig status bör innehålla bukpalpation för att se om det finns mycket gaser eller avföring i buken. Inspektion av barnets stjärt för att titta efter anus position, kladdig avföring runt anus, dermatit eller eksem, fissurer och hemorrojder. Ärr, rodnader och blåmärken kan förekomma av sexuella övergrepp. Tecken på sakrala ryggmärgsdefekter som sned krena ani, svullnader, hårtofsar, pigmentfläckar eller hemangiom bör också tittas efter. Vid rektal palpation får man reda på känsel i analområdet, sfinktertonus och om det står avföring i rektum samt dess konsistens.

Utredning

Utredning med provtagning är oftast inte nödvändigt på i övrigt friska barn. Vanligast är annars att blodprover för bestämning av glutenantikroppar och thyroideafunktionen kontrolleras. Många provar en mjölkfri diet. Röntgenundersökningar har ett begränsat värde vid utredning av förstoppning. Skulle barnet visa symtom på misstänkt organisk orsak eller inte svarar på behandlingen utvidgas utredningen ytterligare.