Njurarna är belägna på var sin sida i övre delen av ländryggen, bakom bukhinnan och vid  sidan om de lumbala kotkropparna. Hos en vuxen person är njurarna ca 6 x 12 centimeter och inbäddade i fettvävnad. Njuren täcks av en tunn kapsel och består av yttre bark respektive inre märg. Märgen innehåller ett flertal pyramider vars spetsar mynnar i njurpapillerna. I njurbarken finns de små nefronen som producerar urin och utgör njurens funktionella enhet. En njure består av ungefär en miljon nefron och i dessa bildas urin. Den färdiga urinen samlas först i njurbäckenet och transporteras sedan till urinledaren (uretären), för att ledas vidare till urinblåsan för tillfällig förvaring (1). 

Njurarnas huvuduppgifter är att filtrera blodet och se till att skadliga substanser och restprodukter såsom urea kan lämna kroppen via urinen. De är även viktiga för att reglera vätskebalansen och mängden elektrolyter i kroppen. Homeostasen i kroppen bibehålls genom att reglera urinutsöndring. En vuxen människa producerar ungefär en och en halv liter urin per dygn. Denna mängd varierar dock beroende på omständigheterna. Ökat vätskeintag ökar i allmänhet urinmängden, medan ökad respiration och svettning kan minska den. En del läkemedel påverkar utsöndringen antingen direkt eller indirekt, såsom vätskedrivande medel (diuretika)(2).

Uretärerna är hos en vuxen ca 25-30 cm långa och uppbyggda av längsgående och cirkulära muskelfibrer, innanför finns en veckad slemhinna bestående av övergångsepitel. Uretärerna ligger retroperitonealt och går i lilla bäckenet i en båge innan de mynnar nära botten i urinblåsan (3).

Urinblåsan ligger i främre delen av bäckenet och hålls på plats av ligament fästa vid bäckenbenet.  Urinblåsans funktion är att lagra urinen fram tills vi bestämt oss för att kissa. Urinblåsans vägg är uppbyggd av muskulatur som vilar när blåsan fylls på och som drar ihop sig vid miktion. Blåsvolymen är mycket varierande hos olika människor, men en normal max volym hos en vuxen person är vanligen 500-600 ml vilket vanligen minskar något i samband med åldrandet.  I urinblåsans botten mynnar de båda uretärerna och här finns också den inre mynningen av urinröret. Dessa tre öppningar bildar en triangel. Runt denna triangel finns ett skikt av glatt muskelatur som bidrar till att hålla urinledarna och urinrörets mynningar stängda när urinblåsan fylls (1).

Kvinnans urinrör är 4-5 cm långt och ligger inbäddat i främre vaginalväggen och mynnar mellan klitoris och vaginalöppningen. Urinröret ligger fäst vid symfysen med hjälp av de pubouretrala ligamenten. Den mediala tredjedelen av urinröret har en cirkulär tvärstrimmig muskulatur som bildar den externa uretrasfinktern. Tonus i sfinktern är den viktigaste faktorn för att upprätthålla urinkontinensen hos kvinnan. Av bäckenbottens muskler är M. Levator ani . av stor betydelse för kontinensen (4)

Mannens urinrör är s-format, ca 20 cm lång och mynnar längst ut på penis. Hos män är urinröret inte endast avsett för att transportera urinen utan är också den passage som sädesvätskan passerar genom under ejakulationen. Prostatakörteln är belägen vid urinrörets övre del, och producerar en del av det sekret som ingår i sädesvätskan. Nedanför prostatakörteln löper urinröret genom bäckenbottens tvärstrimmiga muskulatur. Bäckenbottenmuskulaturen är sammanflätad med uretrasfinktern och M. Levator ani. Urinrörets sista del kallas penila uretra som mynnar i toppen på glans. (4)

Miktionsfysiologi

De nedre urinvägarna består av urinblåsa (detrusor) och urinrör (uretra). Under normala förhållanden fungerar de som en synkroniserad enhet och har i huvudsak två uppgifter. För det första att fungera som en kontinent reservoar för urin och för det andra att med viljans hjälp och under lågt tryck tömma blåsan fullständigt. Under fyllnadsfasen bibehålls ett lågt tryck i urinblåsan samtidigt som trycket i uretra är högt. Behov till miktion brukar kännas vid en fyllnad av 300-500 ml hos vuxna individer, men kan en tid undertryckas tills individen själv finner det lämpligt att tömma blåsan.

Från urinblåsan går kontinuerligt afferenta signaler via ryggmärgen till PAG (periaqueductal gray) och PMC (pontina miktionscentrat) för att informera om blåsans fyllnad. Signalerna går vidare till prefrontala och frontala cortex där beslut sker om det är lämpligt att tömma blåsan. När beslut fattats och om det är lämpligt, skickas efferenta signaler via PMC till blåsan och miktionen kan starta när PAG tillåter. PAG godkänner och PMC samordnar miktionen det vill säga ser till att urinröret relaxerar och att urinblåsan kontraheras.

Lindström & Jiang, IKE, Linköpings universitet
bearbetad av Glad Mattsson 2012

När miktionen startar upprätthålls ett ihållande tryck i urinblåsan och en avslappning i urinröret tills blåsan är tömd. Dessa funktioner förutsätter att den nervösa kontrollen från hjärnan via nervrötter i ryggmärgen och perifera nerver till urinblåsa och urinrörets muskler är intakta (5).

Det är i huvudsak tre nerver som antas styra blås och urinrör:

• Nervus Hypogastricus, sympatisk nerv som antas ha en hämmande effekt på miktionen.
• Nervus Pelvicus, parasympatisk nerv som svarar för blåstömning och den afferenta informationen.
• Nervus Pudendalis, somatisk nerv (viljestyrd)

För kontinens fordras att trycket i urethra överstiger blåstrycket. Blåsans detrusormuskel består av glatta fibrer som slutar i blåshalsområdet där den inre sfinktern finns. Uretra består av både glatt och tvärstrimmig muskulatur. Uretras tvärstrimmiga muskulatur bildar den yttre sfinktern, men omgivande bäckenbottenmuskulatur är viktig för att motverka snabba tryckstegringar i bukhålan och därmed upprätthålla kontinens.

Den passiva kontinensen förutsätter god tonus i uretramuskulaturen, välfungerande ligamentmekanismer samt en väl vaskulariserad urethraslemhinna.

Stora delar av den nervösa blåsfunktionen är fortfarande outforskade och mycket forskning pågår. Denna forskning tyder på att det finns flera centrala delar i hjärnan som är inblandade i miktionscykeln.

Urinvägarnas anatomi och fysiologi hos barn

Njurarna startar urinproduktionen i fostervecka 14 då också blåsan börjar tömma sig ut i fostervätskan. Genom ultraljudsundersökningar under graviditeten har man funnit att fostrets miktioner sker omkring 30 gånger per dygn men att blåsan vanligtvis inte töms fullständigt (6).

Urinblåsan rymmer vid födelsen i genomsnitt 30 ml och därefter sker det en tillväxt på ca 30 ml per år. Vid 12-14 års ålder har blåsan uppnått en vuxen persons blåskapacitet. Barnets blåsa och urinrör är uppbyggt på samma sätt som hos en vuxen med undantag för pojkens prostata och yttre urinrör kan båda könens nedre urinvägar det vill säga blåsa med urinrör och sfinktrar beskrivas på samma sätt. Under barnets första år är bäckenet grunt och urinblåsan har därför ett högre läge upp mot bukhålan. När urinblåsan fylls buktar den upp i bukhålan.  Blåsan är en muskelsäck som vid sammandragning garanterar fullständig blåstömning, förutsatt att sfinkterapparaten öppnar sig på normalt sätt (6,7).

Under första levnadsåret sker miktionerna i genomsnitt en gång per timme. Blåstömningen är ofta fullständig men töms inte ut förrän efter andra eller tredje miktionen som sker inom några minuter, så kallade avbrutna miktioner. Detta talar för ett bristande samarbete mellan blåsmuskulatur och sfinkter (dyskoordination) och att det inte är färdigutvecklat hos det späda barnet. Trots dessa reflexmässiga blåstömningar är det viktigt att poängtera att det friska spädbarnet kissar i portioner och att det tömmer blåsan helt några gånger per dygn. Det sovande spädbarnet varknar också till när det ska kissa (7).

Under andra levnadsåret sker en mognadsprocess av den centrala blåskontrollen. Barnet blir medvetet om att det ska kissa eller har kissat. Tiden mellan att barnet blir medvetet om att det behöver kissa till att miktionen skett är emellertid i början kort, men successivt förlängs latenstiden från det att barnet ger signal om att vilja kissa till dess att kissning sker. Barnet blir alltmer medvetet om att blåsan behöver tömmas och vid 2-3 års ålder börjar barnet kunna kontrollera sin sfinkterapparat med viljan (7).

En av de viktigaste uppgifterna för blåsans kontrollsystem är att dämpa blåsmuskulaturen och hålla denna avslappnad tills blåsans ägare ger tillstånd till blåstömning. Detta är en mognadssak och vid tre års ålder är ca 80 % av friska barn torra både vad gäller urin och avföring (7).

Vid 6 års ålder är 85-90 % av barnen torra både dag och natt. Vid denna ålder kan barnet både avbryta samt starta en miktion trots att blåsan inte känns alldeles full (7).

Referenser

1. Henriksson O, Rasmusson M. Fysiologi med relevant anatomi, Lund: Studentlitteratur 2007.
2. Sand O, Sjaastad, Oystein V, Haug E. Människans fysiologi. Stockholm: Liber 2004 ss. 478-481
3. Sonesson B, Sonesson G. Anatomi och Fysiologi. Tredje uppl. Sverige: Liber 2001 ss. 200-226
4. Damber JE, Peeker R Urolog. Lund: Studentlitteratur 2006 ss 19-52 
5. Griffiths D, Tadic SD. Bladder control, urgency, and urge incontinence: evidence from functional brain imaging. Neurourol Urodyn. 2008;27(6):466-74.
6. Anna Lena Hellström, Birgitta Lindehall (2006) Uroterapi. Lund: Studentlitteratur ss. 20-42
7. Sven Mattsson, Tryggve Nevéus (2011) Sängvätning och annan inkontinens hos barn. Andra uppl. Lund: Studentlitteratur ss. 19-39